Det digitala är en del av oss

Uppgift 2 som handla om att skriva kring vår digitala berättelse och reflektera och beskriva kring kommunikation.

Alltid samma känsla efter jag lämnat in den 🙈 nervös innan jag vet om den är godkänd

Här kommer min film gjord då jag använde StopMotion när vi bakade muffins i ugnen för att se vad som riktigt hände med dem

Min iMovie film ligger på Canvas då jag inte vill lägga den på en öppen blogg då jag och barnen är med i den

Utifrån den övergripande ”media production process in five phases”. Ohler kopplar samman processen med hur man tänker kring hur man bakar och detta gjorde det ännu tydligare. När jag läste insåg jag att vår process med vår digitala berättelse har gjorts utefter dessa 5 faser. Blev väldigt glad bär jag insåg det och var tvungen att skicka till hon jag gör berättelsen med. Detta kapitel stärkte mig i vår berättelse och hur vårt arbete gått till.

Dessa meningar är något jag lever efter både i min barngrupp och även som min roll som IKT-pedagog. Vi pedagoger måste vara nyfikna och vilja använda det digitala och även ha läroplanen i ryggsäcken.

Ohler skriver om Transformation och om eight levels of transformation och jag tror inte att vi får in det i vår berättelse men jag kan se lite att vi kan kanske få in nr 4 vilket är moral men samtidigt inte. Jag blir förvirrad av detta med transformation

Något jag föll direkt för var meningen ”stories whitout digital work, digital whitout stories doesn’t som gjorde att jag fick en helt annan insikt gällande digitala berättelse och varför jag tyckt det varit svårt att göra bra digitala berättelser för jag har inte haft en berättelse innan.

Jag fastnade för när Ohler skriver om att det bildas ett outtalat förbund mellan lyssnaren och berättaren. Det stämmer så bra och något jag kommer försöka tänka kring vårt uppgift kring vår digitala berättelsen.

En annan mening som fastnade är ”In education, a quest story becomes a question story” sid 100 och denna tänker jag att få in i vår berättelse, att vi ställer frågor för att förhoppningsvis skapa fler frågor hos barnen.

Story Core var att ”nytt” begrepp som ändå inte är nytt men jag upplevde det med andra ögon nu. Ohler beskriver på ett bra sätt att först man får en idé och sen skapar man en story core följt av att skapa en story map. Därefter skriver man berättelsen och även skriptet för historien. Därefter gör man en story table innan man går in i produktion av berättelsen. När jag innan skapat en berättelse har jag hoppat över lite delar och fokuserat för mycket på produktionen och den är egentligen inte så stor del utan det är förarbetet som är viktigast.

Rent spontant när jag läser boken tycker jag att jag blir snurrigare och snurrigare då det kommer nya begrepp hela tiden och jag tänker varje gång jag läst att nu har jag lite koll på vad det innebär men sen nästa kapitel kommer fler nya begrepp och saker i berättelsen som gör mig förvirrad. Boken är väldigt detaljerad och tar delarna för sig för att skapa en helhet och jag vill gärna ha helheten först för att sen bena ner i delar så kanske därför jag har svårt för det.

Jag tycker det har varit lättare att anamma filmerna och kanske också för att de är så övergripande och det är mer stora delar som presenteras där, förståeligt då filmerna inte är så långa och skulle de berätta allt hade de varit flera timmar långa. En skillnad som jag känner mellan filmerna och boken är att filmerna trycker mycket mer på känslorna berättelsen ger oss och vilka delar en berättelse ska innehålla för att fånga lyssnaren. Ohler skriver lite om det med jag känner att fokuset inte ligger på känslorna utan mer på berättelsen uppbyggnad.

Igår satt jag och Linda och gjort vårt story table och har en grund och vi delade också upp vem som ska göra vad. Känns jättebra att kommit igång och berättelsen känns rolig och kommer bli kul att göra och få ihop många delar till en film. Vi jobbar med Google Presentation och mapp i Google Drive där vi lägger upp filmer/bilder.

Det som känns svårt i detta är att vi sitter på olika ställen och för att få logistiken att gå ihop då man är van att sitta bredvid varandra och jobba. Vi har mycket kontakt via Messenger och det fungerar jättebra. Roligt att lära känna någon på ett nytt sätt och via Messenger, har aldrig gjort detta innan.

Vi har kommit fram till detta i vår story table https://docs.google.com/presentation/d/1-9TIMv5ZcBJfHd_uKKqZr9HoD4jPIadJEMauFSsIBho/edit?usp=sharing

Laboration 3 är att arbeta med PuppetPals 2 och Sock Puppets.

Linda som jag ska arbeta med har påbörjat vår digitala berättelse och har nästan planerar klart vår berättelse och tagit hjälp av Gadd och hur man ska tänka kring att skriva en berättelse och utifrån Ohler kommer vi använda oss av Story Map och Story Table med hjälp av Google Presentation då vi kan arbeta aktivt med den digitalt även om vi bor ifrån varandra.

I PuppetPals 2 tänkte jag testa göra början på vår berättelse och så här blev det

Appen är väldigt lätt att använda och roligt att använda sig av. Vet man inte hur man jobbar med den finns det en väldigt bra film som beskriver hur man gör.

Jag tänker att ska jag använda mig av den i min barngrupp skulle jag behöva ha en mikrofon som barnen kunde prata i då man var tvungen att prata nära iPaden för att ljudet skulle bli bra.

Sock Puppets var roligare att arbeta med tyckte jag och jag kände att jag kunde vara ”tramsigare” i den appen än PuppetPals 2. Jag ville använda mig av en berättelse som ställer frågor utifrån frågor som Ohler beskriver.

The Power och digital storytelling med Emily Bailin
Emily Bailin börjar med att ställa frågan -var är du ifrån till någon i publiken och alla svarade med staden/platsen de kom ifrån.
Hon fortsätter att berätta att på ovanstående fråga tänker alla människor olika utifrån denna fråga när man börjar gräva djupare.
Emily Bailin berättar sin historia oralt.
Vad händer om man lägger till som en digital berättelse?

Det är viktigt att göra historien innan man lägger till det digitala.

Reflektioner utifrån videoklippet:
Hon berättar samma som jag fastande för från Ohlin att vi måste ta tillvara på kompetensen som de unga/barnen har kring det digitala även om de kan mer än oss lärare.
När kom visade sin digitala berättelse utifrån samma berättelse hon berättat oralt kände jag att jag lyssnade bättre när hon berättade historien oralt för jag försökte få ihop bilderna med texten hela tiden och hade fullt fokus på bilderna istället för texten.

Berättande i en digital era av Ashley Fell
Ashley Fell använder sig av blandade bilder som ger både skratt och fakta.
Vi lever just nu i en Screen Age och Ashley visar en bill från 2005 från en händelse och sedan samma bild 2013 och det är stor skillnader på bilderna och de bevisar Screen Agen då alla satt med skärmen uppe genom att filma och fotografera händelsen och uppleva dem genom skärmen.

En sak som jag nog vetat med inte tänkt mer på som Ashley tog upp var att 3 största rädslorna i vår generation och sen visar hon tre symboler
1) med Wi-Fi symbolen (finns Wi-Fi)
2) symbolen när ipaden uppdaterar (det tar tid när den uppdaterar)
3) batteri symbol med lite ström kvar (batteriet håller på att dö)

Reflektion utifrån videoklippet:
Många av delarna som Ashley berättar om har jag hört men inte tänkt på. Det blev lite bekräftelse på saker jag tänkt på sen innan utifrån mina erfarenheter och litteratur.

Jag ser många likheter med Ohlin och det kommer jag berätta med om i nästa inlägg.

Ju längre jag kommer i boken desto mer kunskap får jag om digitala storytelling men den största kunskapen än så länge jag fått är att det är så många olika delar i digitalt berättande och att det digitala är endast en liten del i det hela.

Författaren skriver om DAOW och det är delarna som möts utifrån 4 ringar och ringarna är Art, Oral, written och digital. En del föll på plats kring digitalt berättande.

Något annat jag fastnade i dessa kapitel var när författaren skrev att DST (digital storytelling) fortsätter barnens redan påbörjad resa i media literacy som de påbörjat genom att skriva text meddelande, tar foto med sin mobiltelefon och startar hemsidor/bloggar/vloggar. Om skolan arbetar med DST hjälper man barnen utöka och utveckla deras berättande som de gör utanför skolan genom att skapa en akademisk sidan av det.